Katarina Snögren

Färg, rörelse och intuition

Katarina Snögren är en svensk konstnär vars uttrycksfulla verk sätter känsla, rörelse och energi i centrum. Med färg och struktur som själva grunden rör hon sig fritt mellan det tvådimensionella och det tredimensionella – från måleri på duk till skulptur och keramik. Det abstrakta blir för henne ett sätt att närma sig känslan bakom det synliga, och i mötet mellan material och intuition hittar verken sitt uttryck.

Ett intuitivt arbetssätt

Katarina Snögrens verk växer fram genom ett intuitivt arbetssätt där ingenting är förutbestämt. Lager av färg, strukturer och rörelser byggs successivt upp och skapar ett levande, öppet uttryck. Arbetet tillåts förändras under processen, och varje lager bär spår av rörelse, beslut och intuition.

Skapandet präglas av spontanitet och närvaro. Snögren låter färgen och materialet leda, snarare än att tvinga fram ett bestämt motiv, och det är i det mötet – mellan kontroll och tillit – som verken tar form. Resultatet känns både genomarbetat och fritt.

Färg och struktur – på duk och i tre dimensioner

Färg och struktur är återkommande i allt Katarina Snögren gör, och för henne är det lika spännande att måla på en duk som att arbeta tredimensionellt. På senare år har keramiken tagit allt större plats i hennes utövande, där den tredimensionella ytan blir både en utmaning och en ny väg in i samma bildvärld. Måleriets känsla för färg, yta och struktur följer med in i det skulpturala, och de olika uttrycken närmar sig och berikar varandra.

Att röra sig mellan tekniker är alltså inte två skilda spår för Snögren, utan ett och samma konstnärskap sett från olika håll. Duken, skulpturen och keramiken delar samma grundläggande intresse för hur färg och form kan bära känsla.

Med egna ord beskriver hon drivkraften så här:

För mig är själva processen från den tomma intet till det rent absoluta så rolig, befriande, utmanande, lärorik, svår och härlig – precis som själva livet.

Mellan det kraftfulla och det subtila

I Katarina Snögrens konst finns en tydlig balans mellan det kraftfulla och det stilla. Färgerna, formerna och rörelserna rymmer både intensitet och lugn, och lämnar samtidigt utrymme för betraktaren att själv upptäcka, tolka och känna. Det abstrakta uttrycket blir en inbjudan snarare än ett facit – varje betraktare får möta verket med sin egen blick.

Det är ett konstnärskap som inte pekar ut en enda sanning, utan öppnar ett rum där känslan får plats att uppstå. Just den öppenheten gör hennes verk angelägna att återvända till: de förändras med betraktaren och med stunden.