Immortal Animals

Vissa konstnärer använder sin konst för att berätta vem de är. Immortal Animals har valt den motsatta vägen.

Bakom namnet finns en konstnär som medvetet har valt anonymiteten – inte för att skapa mystik, utan för att låta verken tala utan förutfattade meningar. När namn, bakgrund och personlighet träder åt sidan riktas uppmärksamheten mot det som egentligen står i centrum: mötet mellan betraktaren och de märkliga gestalter som befolkar ett växande universum av så kallade creeps.

Sedan flera år tillbaka har dessa figurer långsamt tagit form. De är varken människor eller djur, men bär tydliga spår av oss alla. Med sina överdrivna uttryck, sårbara kroppar och ibland nästan komiska framtoning speglar de mänskliga känslor som många känner igen men sällan sätter ord på. De längtar, misslyckas, tvivlar, hoppas och försöker passa in. I deras märklighet blir det mänskliga oväntat tydligt.

Det första mötet väcker ofta ett leende. Figurerna kan uppfattas som lekfulla, absurda eller rent av gulliga. Men när blicken stannar kvar förändras upplevelsen. Under den humoristiska ytan finns ett psykologiskt djup där ensamhet, skam, osäkerhet och behovet av att bli sedd sakta träder fram. Det som först känns lätt blir med tiden allt tyngre – och samtidigt allt mer igenkännbart.

Immortal Animals arbetar huvudsakligen med teckning och skulptur. Det avskalade bildspråket är medvetet återhållsamt. Med enkla linjer och små gester skapas karaktärer som rymmer betydligt mer än vad deras yttre först avslöjar. Varje figur bär på en egen personlighet, men också på något allmänmänskligt. De blir speglar snarare än porträtt.

Konstnärskapet rör sig i gränslandet mellan det humoristiska och det existentiella. Här samsas lekfullhet med allvar och värme med obehag. Betraktaren bjuds inte in till färdiga tolkningar, utan till egna reflektioner. Kanske känner man igen sig själv i en blick, en kroppshållning eller ett uttryck. Kanske väcker figurerna minnen av människor man mött – eller sidor av sig själv som sällan får ta plats.

Att konstnären valt att förbli anonym förstärker denna upplevelse. När skaparen inte står i förgrunden blir det lättare att möta verken utan förväntningar. Fokus flyttas från konstnärens identitet till de frågor som creepsen ställer. Vem är egentligen märklig? Vem passar in? Och varför försöker vi så ofta dölja de delar av oss själva som gör oss mänskliga?

Hos Immortal Animals blir det främmande aldrig riktigt främmande. Ju längre man betraktar figurerna, desto mer välbekanta blir de. Det är kanske därför de stannar kvar långt efter att man lämnat utställningen. Inte för att de föreställer monster, utan för att de påminner oss om något vi alla bär inom oss.

För bakom varje creep döljer sig inte en fantasivarelse.

Där finns en människa.

Kanske är det just därför de känns så levande.Immortal Animals ställer ut på Galleri AM i Ängelholm 7 augusti–12 september 2026. Vernissage 7 augusti kl. 16–20.