Anna Kalogridis Ahnfelt

Att måla med hela sin existens

Det finns konstnärer som väljer sitt uttryck. Och det finns de för vilka uttrycket är det enda möjliga.

Anna Kalogridis Anfelt tillhör den senare kategorin.

För Anna är måleriet inte ett konstnärligt val – det är ett existentiellt språk. Ett sätt att vara i världen när orden inte räcker till, när kroppen gör motstånd och när minnet skapar sina egna, oförutsägbara kartor. Genom penseln finner hon det som samtalet ibland inte kan bära. Genom färgen kommunicerar hon det som tystnaden annars skulle svälja.

En livsberättelse inskriven i färg

Anna lever med en hjärnskada som påverkar hennes minne och tal. Hon lever också med en kronisk smärta som ständigt gör sig påmind – en kropp som ibland kräver rullstolens stöd för att ta sig genom dagen. Det är en tillvaro som i många avseenden sätter gränser.

Men i ateljén finns inga gränser.

Snarare tvärtom. Det är just i mötet med begränsningen som Annas konst hittar sin kraft. Hennes erfarenheter av kropp, smärta, minne och återhämtning har format ett konstnärskap som är sällsynt ärligt – inte som en bekännelse, utan som ett vittnesbörd. Hon målar inte om sin livsberättelse. Hon målar med den.

Varje verk bär spår av denna resa. Inte som symboler att tolka, utan som känslor att möta.

Det konstnärliga språket

Anna Kalogridis Anfelts måleri befinner sig i ett spänningsfält mellan det figurativa och det abstrakta. Gestalter antyds snarare än definieras. Kroppar framträder ur färgmassa och penselrörelse – ibland tydliga, ibland på väg att upplösas i det omgivande. Det är ett medvetet val och ett konstnärligt signum: att låta det mänskliga finnas, men aldrig låsa fast det.

Kroppen är hennes återkommande motiv – inte som form, utan som bärare av minne, rörelse och känsla. I hennes verk dansar gestalter med en intensitet som trotsar tyngdlagen. De exploderar i färg, glöder inifrån, löser sig upp i spiraler och rytmer. Det är kroppen som vet något som intellektet ännu inte formulerat.

Tekniskt rör sig Anna intuitivt och utforskande. Hon arbetar i blandteknik, ofta med kraftiga penseldrag, lager på lager, texturer som skapar djup och komplexitet. Färgpaletten skiftar mellan verk – från glödande terrakotta och bränt guld till djupa blå nattlandskap och explosiva orange-turkosa kontraster. Det är ett koloristiskt språk som speglar känslornas bredd: jubel och sorg, frihet och tyngd, upplösning och återfödelse.

Rörelsen som bärande kraft

Rörelse är kanske det starkaste temat i Annas konstnärskap. Inte enbart den fysiska rörelsen – dansen, språnget, armarna mot himlen – utan rörelsen som inre tillstånd. Förflyttningen från ett tillstånd till ett annat. Processen att vara människa i ständig förändring.

Det finns en nästan dansant rytmik i hennes kompositioner. Spiraler som drar in betraktaren. Gestalter som tycks vara på väg – ut ur duken, in i sig själva, mot något ännu namnlöst. Det är konst som inte låter dig stå stilla.

Konst som överskridande

Anna Kalogridis Anfelt målar med hela sin erfarenhet. Inte trots sina utmaningar – utan genom dem. Hennes verk är vittnesmål om kroppens minne, om smärtans närvaro och om konstens unika förmåga att överskrida det som orden inte kan säga.

Det är konst som bär. Som berör. Som känns snarare än förklaras.

I varje verk finns ett möte – ett fönster in i hennes värld, och en spegel för den som stannar upp och låter sig ses tillbaka.

Anna Kalogridis Anfelt är verksam konstnär och representeras av Galleri AM i Ängelholm.