Alyona Siergieieva

Det finns målningar som stannar kvar. Som sätter sig i kroppen innan hjärnan hunnit formulera varför. Alyona Siergieievas konst är sådan.

I hennes bildvärld möts det yttre och det inre – den mänskliga formen blir inte bara ett motiv, utan ett språk. Ett sätt att tala om det som sällan får ord: känslornas geografi, minnenas vikt, den stilla kampen mellan styrka och sårbarhet.

Det realistiska ansiktet är hennes förankring. Det bekanta, det igenkännbara – det som låter oss stiga in. Men Alyona stannar aldrig där. Runt och genom det mänskliga bryter färg, form och symboliska element det förväntade och öppnar upp något större. Bergen som växer ur en kvinnas profil. Klockan som bor inuti ett huvud. Det som verkar vara ett porträtt visar sig vara en inre karta.

Hon arbetar i akryl, intuitivt och med en öppenhet för vad processen själv vill säga. Målningarna får förändras under vägens gång – förskjutningar i uttryck, rörelse och färg får styra lika mycket som den ursprungliga tanken. Det ger hennes verk en levande, andande kvalitet. En känsla av att något fortfarande händer, även när penseln lagts ner.

Bakom uttrycket finns en personlig historia. Född i Ukraina, verksam i Sverige – Alyona bär med sig erfarenheten av att leva mellan världar, mellan det man lämnat och det man blivit. Den rörelsen syns i hennes konst, utan att den behöver förklaras. Den finns där som en underton, som en stämning som dröjer.

Hennes måleri är inte avsett att enbart betraktas. Det bjuder in till ett inre möte – en paus i det yttre bruset där betraktaren ges utrymme att känna, tolka och upptäcka. I den stillsamma intensiteten som genomsyrar hennes verk finns en poetisk närvaro som inte försvinner när man vänder sig om.

Alyonas konst stannar kvar. Och det är precis meningen.